Ur ett sociotekniskt och ekonomiskt perspektiv

Ur ett sociotekniskt och ekonomiskt perspektiv

Den typ av simuleringsmodeller som diskuteras i den här texten tar endast hänsyn till de tekniska komponenterna i solvärmeanläggningen, och de fysikaliska relationerna däremellan. Det innebär att man går miste om en mycket viktig komponent, nämligen människan och det sociala sammanhanget. Den allmänt rådande synen på alternativa energisystem påverkar den enskilde brukarens inställning till solvärme. De förväntningar som människor har på en solvärmeanläggning är ett annat exempel. Dels har brukaren förhoppningar om hur mycket energi som kommer att genereras och därmed ge en lägre energikostnad, dels påverkar människornas kunskap hur systemet utnyttjas och hur problematiskt det tekniska systemet uppfattas. Exempel på det senare är den skepticism som kan finnas hos en person som tidigare inte varit i kontakt med en solvärmeanläggning. Om personen har dålig kunskap inom området händer det att alla problem med uppvärmningssystemet projiceras på just solfångaren, då detta område är minst känt. Det kanske saknas kunskap om hur man själv kan påverka temperaturen på vattnet eller inomhusluften genom ett reservaggregat, så istället för att själv påverka sin situation ökar den negativa inställningen till solvärmesystemet. Detta är faktorer som kan påverka utnyttjandet av anläggningen men som är svåra att förutse och ännu svårare att inkludera i en simuleringsmodell.

Att försöka simulera framtiden innebär alltid ett problem, främst på grund av ovissheten om framtida teknologi och priser (Henning, 2000). I solvärme-simuleringarna tas inte hänsyn till ekonomiska aspekter, utan de ekonomiska kalkylerna får göras utanför programmet. Avgörandet om huruvida en anläggning är ekonomiskt lönsam får tas utifrån förväntade energipriser, där kompletterande riskkalkyler kan vara lämpliga. När anläggningen väl är införskaffad och installerad finns det dock inga rörliga kostnader som kommer att påverka solvärmens kostnad. Det som kan påverka är andra energikostnader, exempelvis för en kompletterande energikälla. En lägre kostnad på ett annat energislag gör knappast att man väljer bort solvärmen eftersom den redan installerade anläggningen kan fortsätta att generera billig värme en lång tid framöver. Ett solvärmesystem är tänkt att fungera under en längre tid, åtminstone 20 år. Därför kommer den befintliga anläggningen inte heller att påverkas av den tekniska utvecklingen av solfångare, men väl av exempelvis nya lagringsmöjligheter, som gör att en flexibilitet i form av inkopplingsmöjligheter av lagringsutrustning kan vara önskvärd.

Modeller finns till just för att studera den tekniska funktionen hos solvärmesystem. Funktionen påverkas inte av politiska beslut eller den ekonomiska situationen på annat sätt än hur användaren av systemet önskar utnyttja det. Exempelvis önskar antagligen brukaren, om möjligt, försöka öka andelen solvärmen i förhållande till köpt energi om energipriserna stiger. Det innebär att det är viktigt att reflektera över brukaren av systemet, hur dess förväntningar uppfylls och hur den ömsesidiga påverkan mellan brukaren och systemet ser ut och möjligen önskas förändras, för att få en fullständig bild av solvärmesystemet. En självklar påverkan från brukaren är värmelasten och dess distribution över dagen. Genom att anpassa användningen går solvärmen att utnyttja i större utsträckning. Ett sätt att göra detta är att koncentrera varmvattenanvändningen till eftermiddagen eller kvällen de dagar då det produceras mycket solvärme. På så vis utnyttjas solvärmesystemet till högre grad medan den kompletterande värmeanläggningen kan utnyttjas i mindre omfattning. Genom att använda solvärmesystemet på detta sätt

Simuleringsmodeller – med fokus på solvärmemodeller

Magdalena Lundh

behöver värmen inte vara i tanken lika länge, vilket minskar förlusterna därifrån och därmed ökar andelen solvärmen.

I vissa fall är det möjligt att inkludera den reella förbrukningen i modellen, men normalt sett används en beräknad värmelast utgående från hustyp. Detta ger ett mått på hur mycket värme det går åt till att värma huset. Dessutom läggs tappvarmvattenanvändningen vanligtvis in som normalanvändning, där det är möjligt att välja aktivitetsmönster, såsom morgon- och kvällstoppar, eller dagstoppar som innebär toppar fördelade över hela dagen. Det skulle vara önskvärt att enkelt kunna mata in eventuellt tillgänglig verklig värmelast i modellerna, främst vid utvärdering av befintliga anläggningar. Att detta inte alltid är möjligt utgör en självklar felkälla, eftersom människor inte alls måste bete sig normalt.