Konstruktion av entreprenörskap som livsform

9.8 Konstruktion av entreprenörskap som livsform

I samtliga fyra fall står det helt klart att entreprenörskapet är en viktig och integrerad del av människornas liv. Entreprenörskapet är långtifrån bara en födkrok, även om man som vi diskuterat ovan vill kunna försörja sig på sin verksamhet och slippa ha andra arbeten på sidan om. Entreprenörskapet är i högsta grad ett karriärval (Kupferberg, 1998) men framför allt även ett livsstilsval (Lindgren, 2002). Det innebär att valet av verksamhet att satsa på, hur man gör det, vilken arbetssituation man definierar för sig själv och andra, vilken levnadsstandard man lägger sig på etc, relateras till det sätt att leva och den fas i livet man är i. Ser man enbart entreprenörskapet som ett karriärval riskerar man att fokusera enbart på kompetens- utveckling och ekonomiskt utbyte som grund för entreprenör- skap, ser man det som ett livsstilsval tar man också in familj och livsstil i detta. I litteraturen om kvinnors företagande (se t ex Holmquist & Sundin, 2002) är detta ett mycket vanligt konstaterande, medan den (maskulint orienterade) gängse entreprenörskapslitteraturen tenderar att betrakta detta som relativt perifera omständigheter som möjligtvis kan utgöra ett slags bakgrundsfaktorer.

Tydligast är detta kanske i fallet med den Söderbaumska skolan i Falun. Barndomsvännerna Kerstin och John är när de träffas i övre medelåldern, deras barn är utflugna, och deras Tydligast är detta kanske i fallet med den Söderbaumska skolan i Falun. Barndomsvännerna Kerstin och John är när de träffas i övre medelåldern, deras barn är utflugna, och deras

i föreningen Tersen trappades upp. Kerstin och Johns entreprenörskap är därmed intimt knutet till deras livsföring, deras relation, deras intressen och deras ålder.

För Louise & Louise var entreprenörskapet i sig en ganska naturlig väg att ta för dem bägge, dock av lite olika orsaker. Louise Anderssons barn var stora, och hon var öppen för flera tänkbara vägar, och för Louise Westerbergs del handlade det om att hitta en ny yrkeskarriär efter att ha avslutat sina tidigare engagemang. Att det blev en skola och att det blev just i konstellationen Louise & Louise var inte planerat och knappast något de kunde ha förutsett. VRG-organisationens starka tillväxt kan ses utifrån detta – de hade funnit ett sätt att arbeta och ett koncept för pedagogiskt ledarskap som de likt många ”vanliga” företagare ville sprida till fler än bara de som fick börja i VRG Djursholm. Samtidigt är skolverksamhet något som innebär relativt få stordriftsfördelar, så någon regelrätt tillväxtstrategi har de aldrig haft. Däremot har livet med barn och familjer varit en naturlig del av deras sätt att arbeta och utvecklas.

Den starka expansionen i Hultsfred är lite annorlunda och lik bilden av det traditionella entreprenörskapet där idén och

företaget får ta all den tid och den energi de behöver ur sina grundare. Föreningen Rockpart startades 1981 av ett gäng grabbar i övre tonåren, och de kunde också driva upp hela organisationen under nästan 20 år innan familjelivet på allvar blev ett stort inslag i deras liv. Från att ha varit ett exempel på entusiastiska ungdomars entreprenörskap där allt är möjligt och inga begränsningar verkar existera (Lindgren & Packendorff, 2005a), så blev det sedan ett exempel på ett ganska typiskt manligt entreprenörskap, där de arbetade sju dagar i veckan, försakade sin privata ekonomi och hade nästan alla sociala relationer på arbetsplatsen. Med tiden har de kommit att ägna mer tid åt sina familjer, och kan då heller inte vara med på alla fester och kvällsaktiviteter på samma sätt som de gjorde tidigare. Däremot är många av de unga som nu kommer in på många sätt ganska lika grundargänget som de var 1981; unga, entusiastiska och med sina idéer och projekt som livsstil. Hultsfreds historik är därmed inte bara ett exempel på hur entreprenörskap förändras till sin karaktär allteftersom entreprenörer kommer in i nya livsfaser, utan också på hur myter och berättelser om ”hur det var i början” lever kvar i organisationskulturen och återupprepar sig när nya generationer gör entré.

Stockholms Improvisationsteater befolkas av hårt arbetande människor som brinner för sin teater. För dem är teater inte bara ett karriärval, utan i mångt och mycket en fråga om ett konstnärsliv snarare än en tillvaro som lönearbetare. Teatern och ambitionerna att utveckla den och kanske kunna leva av den har funnits där hela tiden oavsett hur livet sett ut på sidan om, och frågan har därmed varit hur man skulle kunna anställa sig själv på heltid i teatern. I viss utsträckning har familj och barn – för Stockholms Improvisationsteater befolkas av hårt arbetande människor som brinner för sin teater. För dem är teater inte bara ett karriärval, utan i mångt och mycket en fråga om ett konstnärsliv snarare än en tillvaro som lönearbetare. Teatern och ambitionerna att utveckla den och kanske kunna leva av den har funnits där hela tiden oavsett hur livet sett ut på sidan om, och frågan har därmed varit hur man skulle kunna anställa sig själv på heltid i teatern. I viss utsträckning har familj och barn – för