Entreprenöriella livsbanor – seriella entreprenöriella

11.2 Entreprenöriella livsbanor – seriella entreprenöriella

handlingar

Betraktar man entreprenöriella handlingar i termer av projekt innebär det också att relationen mellan aktörerna och resultaten av deras handlingar är temporär till sin natur. Entreprenörer förväntas av hävd att leva med resultatet av sina entreprenöriella handlingar (t ex deras företag) under en lång tid, antingen som passiva ägare eller aktiva ledare (Lundin, 2000). Ser man sedan till andra entreprenöriella handlingar än företagsstarter så står det klart att den långsiktiga relationen mellan entreprenören och hans/hennes handlingar är långtifrån självklar. Och även om en sådan långsiktig relation föreligger, så innebär det inte att entreprenören inte kan utföra nya entreprenöriella handlingar på annat håll.

Föreställningen om ’vanemässiga’ eller ’seriella’ entreprenö- rer har varit föremål för ett flertal studier rörande repetitiva företagsstarter under en och samma individs livsbana. I linje med Macmillans (1986) efterlysning av forskning om människor som startar företag om och om igen har man skapat en typologi i vilken entreprenöriella handlingar kan utföras både i existerande och nystartade företag, både genom ägarskap och genom en anställning (Donckels & Dupont, 1985, Wright et al, 1997a). Empiriskt har detta inneburit studier om t ex riskkapitalister (Wright et al, 1997a), affärskluster (Rosa, 1998) och entreprenö- riell erfarenhet (Starr & Bygrave, 1992). Det vi finner intressant inom denna forskning är (1) att fokus på ett enskilt företag ses Föreställningen om ’vanemässiga’ eller ’seriella’ entreprenö- rer har varit föremål för ett flertal studier rörande repetitiva företagsstarter under en och samma individs livsbana. I linje med Macmillans (1986) efterlysning av forskning om människor som startar företag om och om igen har man skapat en typologi i vilken entreprenöriella handlingar kan utföras både i existerande och nystartade företag, både genom ägarskap och genom en anställning (Donckels & Dupont, 1985, Wright et al, 1997a). Empiriskt har detta inneburit studier om t ex riskkapitalister (Wright et al, 1997a), affärskluster (Rosa, 1998) och entreprenö- riell erfarenhet (Starr & Bygrave, 1992). Det vi finner intressant inom denna forskning är (1) att fokus på ett enskilt företag ses

Idén att vissa entreprenörer utför många entreprenöriella handlingar över tiden har också inneburit en diskussion om vad man kallat ’entreprenöriella karriärer’ (Dyer, 1994, Kupferberg, 1998). Poängen med att studera seriellt entreprenörskap i termer av karriärer är i denna litteratur att frågan om socialisering (dvs hur individen utvecklas längs sin livsbana genom social interaktion), olika entreprenöriella roller och olika livsstadier förs in i diskussionen. I forskning visar det sig t ex att individuella entreprenörer har ganska så olika föreställningar om entreprenörskap (Derr, 1984) och att hanteringen av privatlivet märkbart påverkar den entreprenöriella karriären – inte minst för kvinnor (Goffee & Scase, 1985). Den typiska entreprenöriella karriären som den beskrivs av Dyer (1994) börjar med några år av hårt arbete, offrat privatliv, ansträngd ekonomi och ett professionellt fokus på kundkontakter, ägarfrågor mm. Bakom den entreprenöriella handlingen ligger då ofta medvetna val rörande livsstil och karriär (Kupferberg, 1998). Om det går väl (dvs att företaget växer) blir sedan entreprenören mer en företagsledare, en delegerande ensam chef som är upptagen med administrativa problem och familjens roll i firman. I senare faser Idén att vissa entreprenörer utför många entreprenöriella handlingar över tiden har också inneburit en diskussion om vad man kallat ’entreprenöriella karriärer’ (Dyer, 1994, Kupferberg, 1998). Poängen med att studera seriellt entreprenörskap i termer av karriärer är i denna litteratur att frågan om socialisering (dvs hur individen utvecklas längs sin livsbana genom social interaktion), olika entreprenöriella roller och olika livsstadier förs in i diskussionen. I forskning visar det sig t ex att individuella entreprenörer har ganska så olika föreställningar om entreprenörskap (Derr, 1984) och att hanteringen av privatlivet märkbart påverkar den entreprenöriella karriären – inte minst för kvinnor (Goffee & Scase, 1985). Den typiska entreprenöriella karriären som den beskrivs av Dyer (1994) börjar med några år av hårt arbete, offrat privatliv, ansträngd ekonomi och ett professionellt fokus på kundkontakter, ägarfrågor mm. Bakom den entreprenöriella handlingen ligger då ofta medvetna val rörande livsstil och karriär (Kupferberg, 1998). Om det går väl (dvs att företaget växer) blir sedan entreprenören mer en företagsledare, en delegerande ensam chef som är upptagen med administrativa problem och familjens roll i firman. I senare faser

I litteraturen beskrivs den projektbaserade karriären som en sekvens av temporära anställningar, och framgång i karriären innebär att man går ifrån att vara en underbetald outsider till en väletablerad insider som främst arbetar som mentor och strateg (Jones, 1996). På många sätt, hävdar Jones, är en projektbaserad karriär ett slags seriellt entreprenörskap där vunna erfarenheter, rykte, sociala kontaktnät och finansiella resurser gradvis utvecklas genom en rad av projekt. Nackdelen med detta är naturligtvis att individen blir en ensamvarg, en person konstant på rörelse utan stabila emotionella band till sin arbetsplats (Garsten, 1999, Söderlund, 2000). Den projektbaserade karriären är dock inte ett fenomen enbart för frilansande, självanställda människor; den kan återfinnas även i skepnad av en fast anställning (Arthur et al, 1999, Cadin et al, 2000). Som anställd i en projektbaserad organisation kan man arbeta heltid precis som vem som helst, medan arbetet i praktiken innebär ett ständigt hanterande av sekventiella och/eller parallella projekt. Företag kan också ses som ramverk som tillåter individer att utvecklas på ett projektliknande sätt (Freeman & Gilbert, 1988). Möjligheten finns ju också att människor upplever sitt arbete som en rad projekt även om de formellt inte arbetat i sådana, detta beroende på att de organiserar sina retrospektiva karriär- I litteraturen beskrivs den projektbaserade karriären som en sekvens av temporära anställningar, och framgång i karriären innebär att man går ifrån att vara en underbetald outsider till en väletablerad insider som främst arbetar som mentor och strateg (Jones, 1996). På många sätt, hävdar Jones, är en projektbaserad karriär ett slags seriellt entreprenörskap där vunna erfarenheter, rykte, sociala kontaktnät och finansiella resurser gradvis utvecklas genom en rad av projekt. Nackdelen med detta är naturligtvis att individen blir en ensamvarg, en person konstant på rörelse utan stabila emotionella band till sin arbetsplats (Garsten, 1999, Söderlund, 2000). Den projektbaserade karriären är dock inte ett fenomen enbart för frilansande, självanställda människor; den kan återfinnas även i skepnad av en fast anställning (Arthur et al, 1999, Cadin et al, 2000). Som anställd i en projektbaserad organisation kan man arbeta heltid precis som vem som helst, medan arbetet i praktiken innebär ett ständigt hanterande av sekventiella och/eller parallella projekt. Företag kan också ses som ramverk som tillåter individer att utvecklas på ett projektliknande sätt (Freeman & Gilbert, 1988). Möjligheten finns ju också att människor upplever sitt arbete som en rad projekt även om de formellt inte arbetat i sådana, detta beroende på att de organiserar sina retrospektiva karriär-