Konstruktionen av visioner och utveckling

9.3 Konstruktionen av visioner och utveckling

I samtliga fyra fall är framtiden och planerna inför framtiden högst närvarande i den dagliga verksamheten, men däremot på ganska olika sätt. Fokus på vision kontra nutid skiljer sig åt, liksom synen på utvecklingstakt. I fallet med Söderbaumska I samtliga fyra fall är framtiden och planerna inför framtiden högst närvarande i den dagliga verksamheten, men däremot på ganska olika sätt. Fokus på vision kontra nutid skiljer sig åt, liksom synen på utvecklingstakt. I fallet med Söderbaumska

I fallet med Viktor Rydbergs Gymnasium så har expansions- takten för en utomstående betraktare varit ganska snabb. Samtidigt upplever Louise & Louise själva att de snarare tagit ett steg i taget, dvs att man gått vidare med ett nytt projekt först när det senaste förverkligats och ”satt sig”. Någon uttalad långsiktig plan för expansionen finns inte heller, utan det diskuterar man efter varje genomfört projekt. Själva växandet är inte heller ett självändamål, utan man argumenterar snarare för nya verksamheter i termer av komplement till de befintliga; VRG Odenplan var ett innerstadskomplement till VRG Djursholm, VRG Jarlaplan ett estetiskt baserat komplement till Odenplan, VRG Education ett svar på behovet av personalut- veckling, Djursholms Samskola ett naturligt steg i och med att

de fanns i samma fastighet och rekryterade gymnasister därifrån. Man har ingen särskilt tidshorisont man arbetar mot, och Louise & Louise utgår från att de kommer att driva stiftelsens verksamheter under många år framöver.

I Hultsfred har man traditionellt haft en inställning som kan uttryckas som ”här och nu”. Det innebar att man såg varje

festival som en enstaka händelse som inte nödvändigtvis kunde eller borde upprepas, och samma inställning hade man avseende

ekonomisk planering – det viktiga var att man gjorde vad man ville och fick pengarna att räcka till det. I och med köpet av den första fastigheten blev det alltmer tydligt att man faktiskt drev en långsiktig verksamhet, vilket innebar att festivalen institutionaliserades. Flera av projekten på senare år (Projekt Puzzel, IUC, Högskolecentrum m m) är också avsedda att både drivas aktivt under en följd av år, dels ge långsiktiga effekter i det omgivande samhället. Inställningen till tillväxt är att man expanderar åt alla håll där det finns idéer, kontakter och försörjningsmöjligheter. Än så länge har denna expansion kunnat ske inom den långsiktiga visionen att skapa ett internationellt musikindustricentrum i Hultsfred, men det finns också en gryende insikt bland de centrala aktörerna att man på något vis borde försöka inrikta och systematisera utvecklings- projekten. Den framtid man arbetar med till vardags är den som återstår i de respektive projekten, och längre fram finns det visioner och storslagna satsningar som RockZeum. På det individuella planet finns individerna i RockCity för att det är där

de får bäst förutsättningar för att förverkliga sina idéer, men deras föreställningar om den egna framtiden i relation till RockCity ser olika ut. En del av dem är där baserat på intresset för musik och musikindustri, andra för att de älskar sin hemstad Hultsfred, ytterligare några helt enkelt för att kunna ha ett intressant och stimulerande arbete i en entusiastisk organisation. Gemensamt är ändå att verksamheten kan klara sig utan dem om det skulle behövas, men att de i nuläget inte ser att det skulle vara bättre någon annanstans.

I källaren på Sigtunagatan i Stockholm är delägarna i Improvisationsteatern någonstans mitt emellan dåtid och framtid, i ett intensivt och omtumlande nu. Från drömmen att I källaren på Sigtunagatan i Stockholm är delägarna i Improvisationsteatern någonstans mitt emellan dåtid och framtid, i ett intensivt och omtumlande nu. Från drömmen att