Entreprenöriella handlingar - inte enbart företags- starter

11.1 Entreprenöriella handlingar - inte enbart företags- starter

För att kunna diskutera vad entreprenöriella handlingar egentligen är – eller vad de kan bli – måste man gå tillbaka till entreprenörskapsforskningens gryning, närmare bestämt till Joseph Schumpeter (se Trulsson, 1997, för en diskussion). I sin analys av samhällsekonomins utveckling (1947) antog Schumpeter att ekonomier utvecklades allteftersom dess aktörer reagerade på förändringar och händelser i sin omvärld. Dessa reaktioner kunde antingen vara ’adaptiva’ eller ’kreativa’. Att reager a på ett ’adaptivt’ sätt innebar att aktören endast förändrade de mest uppenbara delarna av sin verksamhet, dvs en reaktion som byggde på existerande praktiker och som För att kunna diskutera vad entreprenöriella handlingar egentligen är – eller vad de kan bli – måste man gå tillbaka till entreprenörskapsforskningens gryning, närmare bestämt till Joseph Schumpeter (se Trulsson, 1997, för en diskussion). I sin analys av samhällsekonomins utveckling (1947) antog Schumpeter att ekonomier utvecklades allteftersom dess aktörer reagerade på förändringar och händelser i sin omvärld. Dessa reaktioner kunde antingen vara ’adaptiva’ eller ’kreativa’. Att reager a på ett ’adaptivt’ sätt innebar att aktören endast förändrade de mest uppenbara delarna av sin verksamhet, dvs en reaktion som byggde på existerande praktiker och som

Utöver att låta denna kreativa reaktion bilda grunden för begreppet entreprenörskap specificerade Schumpeter också vilken roll den entreprenörielle aktören spelade i sammanhanget. Entreprenören var den som omsatte en idé till en kommersiellt gångbar produkt, men däremot inte nödvändigtvis den som finansierade det hela eller ens den som behövde ha kommit på idén. Den entreprenöriell aktören skapade kreativa reaktioner som levde vidare och som framgångsrikt kunde introduceras på marknaden, och på så vis fyllde han/hon vad Schumpeter kallade en ’entreprenöriell funktion’ i ekonomin.

Utifrån denna karaktäristik inser man lätt att entreprenöriella handlingar kan ske i alla sektorer av samhällsekonomin. Med sin bakgrund i nationalekonomi var det naturligt för Schumpeter att analysera entreprenörskap i termer av marknader, försäljning och ekonomisk avkastning, lika naturligt som det är att analysera entreprenörskap i andra samhällsdelar än affärsvärlden på sina egna premisser. Entreprenöriella handlingar kan t ex ske inom existerande företag, inom myndigheter, på universiteten, i frivilligorganisationer etc. Samtidigt som sådana handlingar kanske inte alltid syftar till ekonomiskt framgångsrika marknadsintroduktioner så har de likväl ekonomiska konsekven- ser för samhällsekonomin.

Det torde alltså stå klart att företagsstarter – eller organisationsstarter (Gartner, 1993) – bara är en av många möjliga former av ’kreativa reaktioner’. Många nyheter som utvecklas inom existerande organisationer i form av projekt uppfyller oftast (men inte alltid) alla de krav på en entreprenöriell handling som vi diskuterat (Kanter, 1992, Zahra et al, 1999, Kidder, 2000). När den entreprenöriella handlingen är över – dvs när nyheten eller innovationen nått sin målmark- nad – är projektet över och dess resultat överfört till den permanenta strukturen för fortsatt exploaterande (Ekstedt et al, 1999). Och i flera fall används i grunden icke-entreprenöriella projekt de facto av nytänkande individer som verktyg för att uppnå långtgående förändringar. Medan resultatet av projektet lever vidare avslutas själva projektepisoden och dess aktörer skingras. Detta händer ofta även när det gäller företagsstarter, dvs aktörerna ser företagsstarten som ett projekt som skall genomföras, avslutas och läggas till handlingarna (March, 1995, Wright et al, 1997b). På sätt och vis är detta ett exempel på att ’kreativa reaktioner’ inte kan vara annat än tillfälliga, liksom att det finns en långsiktig tendens i samhället att se allt fler intressanta och nydanande processer som just tidsbegränsade:

“Många har noterat hur tillflödet av genomgripande litterära utopier sinat under senare tid (i skarp kontrast

till den sociala jäsningen under 17- och 1800-talen), och hur de har ersatts av satiriska eller polemiska beskrivningar av livet i framtidens ma ssamhälle (t ex Orwells 1984). Vad som passerat obemärkt är den enorma spridningen av allehanda kortvariga kvasi – utopier - konferenser, möten, kommittéer, forsknings- projekt, utbildningsdagar. Det är som om vi övergett de till den sociala jäsningen under 17- och 1800-talen), och hur de har ersatts av satiriska eller polemiska beskrivningar av livet i framtidens ma ssamhälle (t ex Orwells 1984). Vad som passerat obemärkt är den enorma spridningen av allehanda kortvariga kvasi – utopier - konferenser, möten, kommittéer, forsknings- projekt, utbildningsdagar. Det är som om vi övergett de

Ett sökande efter entreprenöriella projekt snarare än entreprenöriella företagsstarter innebär att man väsentligt vidgar den empiriska basen för teoribildande inom fältet. Dessutom är det heller inte enbart sådana handlingar som formellt etiketterats som projekt som är intressanta, eftersom entreprenöriella handlingar i form av temporära handlingssekvenser inträffar överallt i samhället.

Utöver att den empiriska basen för entreprenörskaps- forskningen sålunda kan vidgas genom att fler handlingar betraktas som entreprenöriella, så innebär detta också att fler individer betraktas som entreprenörer. Entreprenörskap är i allt väsentligt en maskulin konstruktion (Goffee & Scase, 1985, Holmquist & Sundin, 2002), som upprätthålls genom de ständiga beskrivningarna av entreprenörer som våghalsiga erövrare och entreprenörskap som företagsstarter. Föga förvånande så ses kvinnor och etniska minoriteter som marginella fenomen i den sköna nya entreprenörskapsvärlden. För att betraktas som en entreprenör skall individen besitta vissa (maskulina) egenskaper och/eller starta ett nytt företag (vilket, som vi sett, inte är den enda tänkbara konsekvensen av en entreprenöriell handling). Detta betraktelsesätt kommer därmed att cementera entreprenörskapsforskningens utveckling. Lite rått uttryckt; om du letar efter vita medelålders män som gör saker som sådana män vanligtvis gör, så kommer du sannolikt att finna vita medelålders män som gör saker som sådana män Utöver att den empiriska basen för entreprenörskaps- forskningen sålunda kan vidgas genom att fler handlingar betraktas som entreprenöriella, så innebär detta också att fler individer betraktas som entreprenörer. Entreprenörskap är i allt väsentligt en maskulin konstruktion (Goffee & Scase, 1985, Holmquist & Sundin, 2002), som upprätthålls genom de ständiga beskrivningarna av entreprenörer som våghalsiga erövrare och entreprenörskap som företagsstarter. Föga förvånande så ses kvinnor och etniska minoriteter som marginella fenomen i den sköna nya entreprenörskapsvärlden. För att betraktas som en entreprenör skall individen besitta vissa (maskulina) egenskaper och/eller starta ett nytt företag (vilket, som vi sett, inte är den enda tänkbara konsekvensen av en entreprenöriell handling). Detta betraktelsesätt kommer därmed att cementera entreprenörskapsforskningens utveckling. Lite rått uttryckt; om du letar efter vita medelålders män som gör saker som sådana män vanligtvis gör, så kommer du sannolikt att finna vita medelålders män som gör saker som sådana män

I våra empiriska studier finns det exempel både på traditionella entreprenöriella handlingar (dvs företagsstarter) och på andra, projektbaserade sådana. Det som är gemensamt är att

de alltid beskrivs som temporära företeelse. När den entreprenöriella handlingen är över – dvs när projektet är levererat, när pjäsen når sin publik, när aktörsnätverkets idé realiserats eller företaget får sin första kund – ja, då går livet vidare mot någonting annat. Nya entreprenöriella handlingar kan följa, men det kan också bli åratal av repetitivt arbete – t ex att spela pjäsen två gånger i veckan, ha regelbundna nätverksmöten eller förvalta det etablerade företaget. Vi menar inte att individerna i denna studie är extremt entreprenöriella, men de har alla utfört entreprenöriella handlingar flera gånger i flera olika former. Vi menar inte heller att alla projekt eller andra extraordinära ansträngningar skall ses som entreprenöriella – det beror på själva idén, hur den implementerats och på hur handlingen är relaterad till sin kontext. Bland traditionella projekt betraktas flertalet byggprojekt som rutinarbete som kräver en låg grad av kreativitet och nytänkande, medan många kulturella projekt bär med sig en institutionaliserad förväntning de alltid beskrivs som temporära företeelse. När den entreprenöriella handlingen är över – dvs när projektet är levererat, när pjäsen når sin publik, när aktörsnätverkets idé realiserats eller företaget får sin första kund – ja, då går livet vidare mot någonting annat. Nya entreprenöriella handlingar kan följa, men det kan också bli åratal av repetitivt arbete – t ex att spela pjäsen två gånger i veckan, ha regelbundna nätverksmöten eller förvalta det etablerade företaget. Vi menar inte att individerna i denna studie är extremt entreprenöriella, men de har alla utfört entreprenöriella handlingar flera gånger i flera olika former. Vi menar inte heller att alla projekt eller andra extraordinära ansträngningar skall ses som entreprenöriella – det beror på själva idén, hur den implementerats och på hur handlingen är relaterad till sin kontext. Bland traditionella projekt betraktas flertalet byggprojekt som rutinarbete som kräver en låg grad av kreativitet och nytänkande, medan många kulturella projekt bär med sig en institutionaliserad förväntning