Att driva teater: Administration och kreativitet

8.4 Att driva teater: Administration och kreativitet

De fem delägarna satte sig själva i aktiebolagets styrelse, och man började leta efter sätt att organisera arbetet sinsemellan. Förutom att man nu hade ett gemensamt och tydligt ansvar för teaterns fortlevnad så behövde man också få det dagliga arbetet att fungera på en lägre kostnadsnivå än före konkursen. Eftersom tre av de aktiva delägarna var teaterns flitigaste skådespelare var det ganska naturligt att de ägnade sin tid åt att improvisera, regissera och utveckla teaterformen, medan Niklas tog hand om det administrativa. Denna uppdelning är dock inte så enkel som det kan låta eftersom ”administration” inte bara inbegriper ekonomihantering, kundkontakter och tidplanering, utan också produktion och marknadsföring av pjäserna. Per, Sofia och Janne har å sin sida bildat teaterns konstnärliga råd, där pjäsidéer, uppdrag, utvecklingsfrågor m m tas upp. Frågan om vad ledningsansvaret innebär och hur ägarna skall fördela det emellan sig har därför varit föremål för ett ständigt sökande, framför allt eftersom Niklas arbetsbörda ”på kontoret” varit alltför stor ibland:

”Jag jobbar en 50 -55 timmar i veckan kanske, 9-18 och en helg då och då. Jag har svårt att släppa det, jag ”Jag jobbar en 50 -55 timmar i veckan kanske, 9-18 och en helg då och då. Jag har svårt att släppa det, jag

Men det är oerhört tärande.” (Niklas) Allt det administrativa innebär därmed att det sällan blir tid över

i vardagen att driva långsiktiga utvecklingsprojekt som t ex att söka bidrag och stipendier eller leta efter en större teaterlokal. Från tid till annan har teatern därför haft anställda producenter, och det har man nu permanent. En tid hade man också en anställd VD, men detta slutade i konflikter eftersom man inte kunde komma överens om arbetsfördelningen mellan VD:n och ägarna. Niklas fick då åter inta rollen som teaterdirektör. Ulrica Carlsson, som arbetade en tid på teatern som producent innan hon flyttade utomlands, menar att sökandet efter en fungerande organisation pågått länge:

”Teatern här har utvecklats myc ket, fast samtidigt inte så mycket. Samma diskussioner år från år, hur skall vi

vara utåt, hur skall vi kunna kvalitetssäkra, hur öppna skall vi vara mot andra, vad är hemligt och inte hemligt, är vi för tuffa osv. Men det är känsliga människor vi har att göra med, vem skall kommunicera ut, hur låter man info gå vidare, konstanta dilemman. För varje dag kommer det nya frågor som skall diskuteras. Man vill vara utåt, hur skall vi kunna kvalitetssäkra, hur öppna skall vi vara mot andra, vad är hemligt och inte hemligt, är vi för tuffa osv. Men det är känsliga människor vi har att göra med, vem skall kommunicera ut, hur låter man info gå vidare, konstanta dilemman. För varje dag kommer det nya frågor som skall diskuteras. Man vill

de som bestämmer.” (Ulrica) Enligt den anställda skådespelerskan Helen Lindahl är detta

sökande ett resultat av att teatern har utvecklats snabbare än vad

de centrala aktörerna tänkt sig:

”Den här teatern var ett brinnande intresse hos några stycken, och nu är det helt plötsligt ett stort företag! Rent

administrativt har man inte hängt med, man har inte riktigt vant sig vid att ha arbetsgivaransvaret. Det är en sån här sak som diskuteras mycket här, hur skall vi bli en bättre arbetsgivare? Man kan t ex inte glömma att betala ut lön, det är viktiga saker. Och där har jag ibland gått

in och ropat ”hallå”. Eller att man har möten som jag borde varit med på och så säger man att det kanske jag

borde ha varit men att det glömdes bort. Såna saker är det ofta jag som får påpeka, och där blir vi bättre.”

(Helen) Ekonomiskt går verksamheten sakta bättre och bättre för varje år

som går, men problemet är att man aldrig hinner bygga upp någon form av ekonomisk buffert som kan skydda teatern mot tillfälliga svackor. Samtidigt måste man hålla sig med en ganska som går, men problemet är att man aldrig hinner bygga upp någon form av ekonomisk buffert som kan skydda teatern mot tillfälliga svackor. Samtidigt måste man hålla sig med en ganska

”Ekonomin förändras inte så mycket. Vi h ar inte täckning mer än för några månader framåt, det är

knappt vi hinner ställa om utifall det skulle krisa. Det är inte så bra. Inte så bra för magen i alla fall. I perioder kan man sova dåligt. Men just nu känner jag mig rätt harmonisk och lugn inför hösten, vi har mer jobb än vi klarar av och jag måste köra med inhyrd personal. Vi har just landat ett kontrakt som löper över en längre tid, och det är sådana man vill ha. Säkra pengar in,

planeringsbart, skulle vilja ha ett sånt för våren också.”

(Niklas) Efter många och långa diskussioner enades man om att fördela

ansvaret för teatern mellan de olika delägarna. Under 2004 bildade man en rådgivande styrelse med flera kända namn från politik, industri och media, men man var inte riktigt redo att ta steget att ta in externa ledamöter i aktiebolagets styrelse – man ville styra teatern själva. Var och en fick skriva ned vad de tyckte var roligast, och så försökte man göra en arbetsfördelning utifrån det. Den interna uppdelningen innebar att Niklas blev ansvarig producent för Teater på jobbet och att den nyanställda producenten Therese Hörnqvist tog ansvaret för föreställ- ningarna. Therese och Niklas delade sedan på det administrativa ansvaret för kursverksamheten, och den återvändande delägaren Johan Humlesjö blev konstnärlig ledare där. Sofia – som med tiden sålde sin del av teatern för att kunna ägna sig åt andra projekt parallellt – fick ansvar för kompetensutveckling och utbyte, och Janne blev konstnärlig ledare för föreställningarna ansvaret för teatern mellan de olika delägarna. Under 2004 bildade man en rådgivande styrelse med flera kända namn från politik, industri och media, men man var inte riktigt redo att ta steget att ta in externa ledamöter i aktiebolagets styrelse – man ville styra teatern själva. Var och en fick skriva ned vad de tyckte var roligast, och så försökte man göra en arbetsfördelning utifrån det. Den interna uppdelningen innebar att Niklas blev ansvarig producent för Teater på jobbet och att den nyanställda producenten Therese Hörnqvist tog ansvaret för föreställ- ningarna. Therese och Niklas delade sedan på det administrativa ansvaret för kursverksamheten, och den återvändande delägaren Johan Humlesjö blev konstnärlig ledare där. Sofia – som med tiden sålde sin del av teatern för att kunna ägna sig åt andra projekt parallellt – fick ansvar för kompetensutveckling och utbyte, och Janne blev konstnärlig ledare för föreställningarna

”Vi hade en vecka då vi jobbade ihop hela gänget i somras, och vi slöt oss verkligen samman inför

framtiden. Däremot fastnar man väldigt ofta vid det där gamla uttrycket ”I natt hade jag hundra bra idéer och i

morse gjorde jag precis som vanligt.” Så kan det verkligen vara här. Vi har jättemånga bra idéer, men

den löpande vardagen tar väldigt mycket kraft. Man kommer på så mycket, men… Det handlar om att planera

och strukturera, och nu känns det som att vi är bättre än någonsin på det.” (Niklas)

I framtiden ser man primärt framför sig att ytterligare stabilisera verksamheten och att få arbetsfördelningen mellan de heltidsan- ställda att fungera. Inte minst Teater på jobbet har visat sig vara en mycket expansiv verksamhet som har den fördelen att den inte är så konjunkturkänslig. Når man stabilitet kan man tänka sig ett expansionssteg, förutsatt att teaterns ekonomi inte äventyras:

” Men att få stabilare ekonomi och kunna flytta härifrån till en större lokal, det har vi pratat mycket om. Det finns

ju lokaler till hyfsade priser just nu, men vi har ju funnits här nu så länge och det är så inarbetat, så då måste det verkligen vara något som känns bättre. Det här har ju blivit ett riktigt bra läge, nästan ett litet teaterdistrikt, ju lokaler till hyfsade priser just nu, men vi har ju funnits här nu så länge och det är så inarbetat, så då måste det verkligen vara något som känns bättre. Det här har ju blivit ett riktigt bra läge, nästan ett litet teaterdistrikt,

Drömmen om den större lokalen och den därmed betydligt större verksamhetsvolymen kräver dock finansiering utifrån eftersom man har svårt att själva spara ihop vinstmedel i aktiebolaget. Förutom att man i mån av tid söker projektmedel från såväl EU- program och olika näringslivsstiftelser så funderar man också på att försöka locka till sin en extern delägare, ett slags mecenat eller affärsängel. Rent allmänt har den ekonomiska medveten- heten spridit sig till samtliga i teaterns ledningsgrupp:

”Vi kanske inte korkar upp champagne när vi får in ett kontrakt på Teater på jobbet, men vi har skojat om att vi

skulle ha en liten klocka som vi kunde pingla i. Vi behöver dom kickarna. På tiden i den ekonomiska föreningen satt man ofta och väntade på att någon annan skulle hugga på en möjlighet, och nu finns det ett helt annat intresse, en annan gnista. Det blir allt mindre av att den affärsmässiga delen är något slags nödvändigt ont. Man inser att det är spännande och faktiskt också utvecklan de.” (Niklas)

Vad är det då som driver en teaterdirektör? Niklas får avsluta vår studie av Stockholms Improvisationsteater och även den empiriska delen av denna bok:

”Anledningen till att jag inte jobbar i näringslivet längre är att det här är mycket roligare. Det är så kul att jobba

i en engagerad grupp som brinner för sin konstnärliga… Mina kickar får jag av två saker. Det första är när

publiken går hem och jag står i foajén och tittar och ser dem skratta, le, gråta. Jag hör dem prata med varandra om hur kul det är, det får jag rysningar av. Och sedan när skådespelarna kommer ut och skrattar och känner att de gjort nåt bra. När de två grejerna inträffar, det är belöningen. Det är det jag jobbar för, att skådespelarna känner sig utmanade och lyckliga som improvisatörer

och att publiken går hem berörd och lycklig.” (Niklas)