Kön – om möjligheter att bli entreprenör och utöva

10.5 Kön – om möjligheter att bli entreprenör och utöva

entreprenörskap

Att kön har betydelse för möjligheterna och svårigheterna att utöva entreprenörskap har tidigare forskning visat (Sundin & Holmquist, 1989, Lindgren, 2001, Jonsson-Ahl, 2002, Holmquist & Sundin, 2002). I fallen med friskolorna har vi naturligtvis också sett att kvinnorna haft stöd av män, vid start, i styrelser, i form av bankkontakter osv (se även Lindgren, 2001). Det har också varit incidenter i samtliga fall där de upplevt att

de uppfattas på ett speciellt sätt beroende på kön. Föreställ- ningarna om hur kvinnor skall vara och vad de skall göra finns runt om i samhället och naturligtvis även i de här omgiv- ningarna. Flera av kvinnorna i Rockcity upplevde att de förväntades bidra med ordning och reda, och den enda kvinna som finns inom styrelsen för Improvisationsteatern funderade på att språk och signaler mellan män är på ett speciellt sätt och kunde medföra utanförskap för henne. Det bör dock nämnas att i samtliga fall så var männen i allra högsta grad medvetna om kön och problematiken kring detta. Även med de allra bästa intentionerna återskapas, åtminstone till viss del, könsrelationer.

När man tidigare forskat om entreprenörskap har det företrädesvis varit män man studerat, även om detta inte uttryckts explicit. Därigenom har också företrädesvis maskulina karaktäristika genererats fram. Vad som betraktas som entreprenöriellt är ger då maskulina konnotationer medan motsatsen dvs icke-entreprenöriellt blir feminina (jfr Jonsson- Ahl, 2002). När en företeelse innehåller två kategorier (som företeelsen kön, som innehåller kategorierna man och kvinna) så gör man ofta det i grunden tvivelaktiga antagandet att När man tidigare forskat om entreprenörskap har det företrädesvis varit män man studerat, även om detta inte uttryckts explicit. Därigenom har också företrädesvis maskulina karaktäristika genererats fram. Vad som betraktas som entreprenöriellt är ger då maskulina konnotationer medan motsatsen dvs icke-entreprenöriellt blir feminina (jfr Jonsson- Ahl, 2002). När en företeelse innehåller två kategorier (som företeelsen kön, som innehåller kategorierna man och kvinna) så gör man ofta det i grunden tvivelaktiga antagandet att

studerar 14 . Inom entreprenörskapsfältet finns detta motsats- antagande i högsta grad i såväl vetenskapliga och journalistiska

texter om hur entreprenörer och icke-entreprenörer är. Entreprenörer har prestationsbehov, är hängivna, lever med sitt arbete både psykiskt och fysiskt, vill ha egen kontroll över verksamheten osv. Ofta ser man beskrivningar av ensamma starka män likt Gates, Birgersson, Branson, Kamprad eller Robinson Crusoe (jfr Nilsson, 2002) som slår sig fram och skapar imperium. Vi har därmed skapat stereotyper som få människor kan känna igen sig i, undantagen som bekräftar vanligheten hos alla oss andra. Traditionellt har detta stereotypa liv också varit reserverat för män (se t ex Wigren, 2003), men många män kan också ha svårt att praktisera denna livsstil. Vi kan se det i ett flertal av våra fall, t ex så har Hultsfredsmännen ändrat sitt arbetsmönster efter att de har fått barn. Möjligheterna att utöva entreprenörskap är utifrån den förhärskande stereotypen per definition könad eftersom man inte studerat kvinnor och genererat fram beskrivningsformer för dessa. I de fall man studerat kvinnor har de jämförts med den manliga normen och då beskrivits som avvikande. Under senare år har

14 Holmquist & Lindgren (2002) diskuterar detta i termer av dikotomisering, dvs att människan när hon ställs inför en skillnad av något slag utgår ifrån att

skillnaden är ett motsatspar där den ena sidan inte har något gemensamt med den andra. Medan detta i många fall är nödvändigt för att vi skall kunna leva normala vardagsliv (antingen så står man i livsfara på tunnelbanespåret eller säker på perrongen) så finns det ett flertal begreppspar som inte alls behöver vara varandras motsatser, och där vår tendens att dikotomisera gör mer skada än nytta. Kön är ett exempel på det senare, liksom t ex svenskar-invandrare eller ung-gammal.

dock forskningen kring kvinnor och deras entreprenörskap bedrivits på sina egna villkor (jfr Lindgren, 2001, Holmquist & Sundin, 2002, Javefors Grauers, 2002). Dessa studier visar att det finns många kvinnor som med framgång utför entreprenö- riella handlingar.

Hur går nu detta ihop? Ett första svar är att kvinnorna tillhör det normala entreprenörskapet och de internationella superentre- prenörerna som lyfts fram i media är extremfall som man egentligen inte borde ha som förebilder. Ett andra svar är att det finns olika sätt att bedriva framgångsrikt entreprenörskap och att det ena inte är bättre än det andra. Det finns många vägar att nå mål. Kvinnor i flertalet fall (även i denna studie) har haft ansvar för hem och familj och därigenom fått mixa ihop arbete med privatliv och således haft ett mer holistiskt sätt att hantera tillvaron (Sundin & Holmquist, 1989, Holmquist & Sundin, 2002, Lindgren, 2002). Ett tredje svar är faktiskt denna boks huvudtes; att inte vara ensam. Den gamla devisen om att ”ensam är stark” hör inte ihop med ett modernt nätverks/ kommunika- tionssamhälle, varken för kvinnor eller för män (Döös et al, 2003). Att dela ansvar, bolla idéer, komplettera varandra, skapa ihop, glädjas ihop, begå misstag ihop, täcka upp för varandra samt faktiskt ge energi till varandra har i många fall visat sig vara ett alldeles utomordentligt sätt att leva både som par i kärleksrelationer men faktiskt också som vänner i entreprenö- riella verksamheter. Detta sätt att betrakta entreprenörskap är också egentligen vad många forskare också beskriver - idéer och innovationer är resultatet av diskussioner, möten, argumenta- tioner och andra former av social interaction (Granovetter, 1985, Jack & Anderson, 2002). Saxenian (2000) har studerat utveck- lingen av Silicon Valley, som ofta beskrivs som den mest Hur går nu detta ihop? Ett första svar är att kvinnorna tillhör det normala entreprenörskapet och de internationella superentre- prenörerna som lyfts fram i media är extremfall som man egentligen inte borde ha som förebilder. Ett andra svar är att det finns olika sätt att bedriva framgångsrikt entreprenörskap och att det ena inte är bättre än det andra. Det finns många vägar att nå mål. Kvinnor i flertalet fall (även i denna studie) har haft ansvar för hem och familj och därigenom fått mixa ihop arbete med privatliv och således haft ett mer holistiskt sätt att hantera tillvaron (Sundin & Holmquist, 1989, Holmquist & Sundin, 2002, Lindgren, 2002). Ett tredje svar är faktiskt denna boks huvudtes; att inte vara ensam. Den gamla devisen om att ”ensam är stark” hör inte ihop med ett modernt nätverks/ kommunika- tionssamhälle, varken för kvinnor eller för män (Döös et al, 2003). Att dela ansvar, bolla idéer, komplettera varandra, skapa ihop, glädjas ihop, begå misstag ihop, täcka upp för varandra samt faktiskt ge energi till varandra har i många fall visat sig vara ett alldeles utomordentligt sätt att leva både som par i kärleksrelationer men faktiskt också som vänner i entreprenö- riella verksamheter. Detta sätt att betrakta entreprenörskap är också egentligen vad många forskare också beskriver - idéer och innovationer är resultatet av diskussioner, möten, argumenta- tioner och andra former av social interaction (Granovetter, 1985, Jack & Anderson, 2002). Saxenian (2000) har studerat utveck- lingen av Silicon Valley, som ofta beskrivs som den mest