Att driva en friskola

5.3 Att driva en friskola

Den 15 augusti 1994 skriver Falukurirens reporter om helgens stora inflyttning i den Söderbaumska skolbyggnaden. Tonläget är svensk sommar och svartvit journalfilm:

-Bänkarna hit! Den raden ska till aulan, katedern tack, en trappa upp...och flickor, snälla, här är material till syslöjden... - Svettigt, men jättehärligt! Först nu känns allt verkligt. Söderbaumska skolans rektor Kerstin Söderbaum Fletcher och hennes man John Fletcher dirigerade flyttlass och sken ikapp med solen i lördags. - En dröm går i uppfyllelse, alla bitar ser ut att falla på plats i mitt livsprojekt. Rektor Kerstin ilade mellan möbler, planteringar, skurhinkar och skolans återupplivade botaniska trädgård. Om några -Bänkarna hit! Den raden ska till aulan, katedern tack, en trappa upp...och flickor, snälla, här är material till syslöjden... - Svettigt, men jättehärligt! Först nu känns allt verkligt. Söderbaumska skolans rektor Kerstin Söderbaum Fletcher och hennes man John Fletcher dirigerade flyttlass och sken ikapp med solen i lördags. - En dröm går i uppfyllelse, alla bitar ser ut att falla på plats i mitt livsprojekt. Rektor Kerstin ilade mellan möbler, planteringar, skurhinkar och skolans återupplivade botaniska trädgård. Om några

- I lördags kom flyttbilarna med bänkar, katedrar, material till slöjdsalar, lärarrum och mer till. Det fanns snart sagt inte en lugn vrå i skolhuset eller på skolgården. Föräldrar och barn krattade grus och gräsmattor, det planterades blommor vid entrén, flyttbilar dirigerades än hit, än dit. Mammor, pappor, småttingar, en och annan farmor, morfar, kusiner, och kompisar bar skolbänkar och material på plats i ett enda myller av stor och härlig inflyttningsgemenskap. Skolans ledning och vänförening hade kallat in föräldrakraft och flytthjälp. 140 kom för att bära, städa och göra klart för skolstart både inne och ute. - Här känner man sig delaktig på ett annorlunda sätt, sa föräldrar i skolans vänförening. Och när alla saker fanns på plats avrundades

flyttbestyren med 400 personer på ett jättegrillparty på skolgården. 8

Efter starten följde några år av stimulerande och hårt arbete för John och Kerstin. Skolan var redan från början en ovanligt stor friskola, och det var mängder av saker som behövde göras. Kerstin beräknar att de under skolans första sju år tillsammans arbetat tre år obetald övertid, och inledningsvis levde de på externa uppdrag och privata besparingar:

”John lägger sig inte i pedagogik. För honom är detta en helt ny värld, men han blev uppfylld av detta, det var

också nödvändigt från början. Från början hade vi inte råd med två heltidstjänster, jag fick en skral heltidslön, han fick en halv. Andra året fick han ingen lön alls får

8 http://arkiv.falukuriren.se , läst 2003-11-19. Artikeln publiceras 1994-08-15.

då fyllde han 60, fick pension och kunde försörja sig på detta. Han arbetade gratis i nästan två år, vilket vi ser som en privat investering. Arbetet behövdes och behövs fortfarande, så nu när skolan står tryggare så har han lön igen. Det utrymmet måste finnas när vi slutar, han måste efterträdas. Visserligen är hans lön medioker – han hade betydligt mer i industrin – men han säger att detta är kanske det roligaste han gjort. Vi klarar oss,

barnen har flyttat hemifrån.” (Kerstin) Efter valet 1994, då socialdemokratin återkom till makten,

började det blåsa snålare vindar kring Söderbaumska skolan. Friskolorna hade fram tills dess haft rätt till 85 procent av kommunens egen genomsnittskostnad per elev, och den nya regeringen föreslog nu att ersättningsnivån skulle sänkas till minst 75 procent. För den nystartade Söderbaumska skolan var detta allvarligt, eftersom man som icke momsbefriat privat företag i praktiken hade en köpkraft som låg långt under 85%. Man uppskattade att regeringens förslag skulle motsvara en sänkning med två lärartjänster.

Resultatet av det hela blev att regeringens förslag gick igenom, men att Söderbaumska skolan tecknade ett lokalt avtal med Faluns kommun om att nivån 85 procent ändå skulle gälla. Efter något år hade detta ökat till 90 procent utifrån en modell som John och kommunen kommit överens om, fortfarande dock med momsen som belastning. På det lokala planet var flertalet partier eniga om att Söderbaumska skolan varit ett bra tillskott till Falun, både för att den sporrat de andra skolorna till förbättringar och för att kommunen på detta sätt sluppit investera i nya skolor. Även om det alltså löst sig på ett bra sätt Resultatet av det hela blev att regeringens förslag gick igenom, men att Söderbaumska skolan tecknade ett lokalt avtal med Faluns kommun om att nivån 85 procent ändå skulle gälla. Efter något år hade detta ökat till 90 procent utifrån en modell som John och kommunen kommit överens om, fortfarande dock med momsen som belastning. På det lokala planet var flertalet partier eniga om att Söderbaumska skolan varit ett bra tillskott till Falun, både för att den sporrat de andra skolorna till förbättringar och för att kommunen på detta sätt sluppit investera i nya skolor. Även om det alltså löst sig på ett bra sätt

i interimsstyrelsen för Friskolornas Riksförbund, och de har båda haft ledande styrelseposter i förbundet sedan dess. Kerstin avgick våren 2004 från sin post som förbundets vice ordförande.

Under åren har man utöver driften av den dagliga skolverksamheten engagerat sig i olika projekt. Redan under det första verksamhetsåret engagerades en landskapsarkitekt med externa medel för att se över skolgårdens utformning, vilket resulterade i att asfalten revs upp och ersattes med grönytor. Skolan fick ett eget kök 1996, och man organiserade lärarna i arbetslag med egna rum för att stärka den pedagogiska utvecklingen.

Hösten 1997 startade läsåret med en fest – firar man avslutningar kan man ju också fira terminsstarter resonerade Kerstin och John. Skolan hade nu totalt 350 elever, 50 anställda och bedrev förutom grundskoleverksamhet också fritidsverk- samhet på entreprenad från kommunen. 1999 hade elevantalet ökat till 420, och Söderbaumska skolan låg i topp med bra betygsresultat, nöjda elever och föräldrar, och Kerstin utsågs detta år till Årets Företagare i Falun.

John berättade för oss hur en arbetsdag för honom på Söderbaumska skolan kan se ut:

”Jag k ommer dit halv åtta senast och slår igång datorn, kollar mail, hämtar kaffe. Vissa morgnar har vi

morgonmöte kl 8 som Kerstin leder, det är jag med på. Annars sitter jag mycket vid datorn, en massa olika projekt, dels elevantagningar, dels löner, lönerevisioner som jag gör och Kerstin och jag tittar på tillsammans senare. Sedan har jag jämställdhetsplan, jag har elever morgonmöte kl 8 som Kerstin leder, det är jag med på. Annars sitter jag mycket vid datorn, en massa olika projekt, dels elevantagningar, dels löner, lönerevisioner som jag gör och Kerstin och jag tittar på tillsammans senare. Sedan har jag jämställdhetsplan, jag har elever

Lunch är det 11.40, sedan arbetar vi till fem eller sex och sedan är det styrelsemöten, klassmöten m m. Det är mycket telefon, skräpgrejor ibland. Om man skulle mäta min tid så lägger jag 30 procent av min tid på sådant man behöver väsentligt mindre utbildning på. Det gör man väl överallt men det är speciellt när man är småföretagare, jag plockar papper från golvet m m därför poängen är att skolan skall fungera. Sedan får vi organisera arbetet åt vissa, vilket egentligen de borde kunde göra själva. Sedan gäller det också att styra upp arbetsgrupper.

Men jag är inte stressad av arbetsvolymen, det fixar sig. Jag har dock haft problem tidigare men det är bättre nu. Dessutom tycker jag att det är mitt jobb att ge service till lärarna. De behöver få all den bekräftelse de kan få på att de är viktiga, att deras tid är viktig och att den i första hand skall användas till mötet med eleverna. Det är en absurd stress för lärare med alla krav från olika Men jag är inte stressad av arbetsvolymen, det fixar sig. Jag har dock haft problem tidigare men det är bättre nu. Dessutom tycker jag att det är mitt jobb att ge service till lärarna. De behöver få all den bekräftelse de kan få på att de är viktiga, att deras tid är viktig och att den i första hand skall användas till mötet med eleverna. Det är en absurd stress för lärare med alla krav från olika

med och det är spännande och det ingår i vardagen.”

(John) Både Kerstin och John upplever att de profilerat sig tydligare

mot olika verksamhetsområden inom skolans ledning under de år som har gått. Från att i de flesta sammanhang ha uppträtt som par gör de nu lite olika saker utifrån filosofin att John är ”pengar och saker” och Kerstin ”människor och pedagogik”.

”Ett samarbete börjar ju ofta med att man har en gemensam idé och sedan har man möte och sedan gör

var och en sitt för att mötas igen. När jag ritar vår organisation gör jag en ring av mig och sedan en överlappande del med Johns ring. Överlappande är rekrytering, löner, budget sätter vi tillsammans även om John förbereder detta, båda deltar i organisations- var och en sitt för att mötas igen. När jag ritar vår organisation gör jag en ring av mig och sedan en överlappande del med Johns ring. Överlappande är rekrytering, löner, budget sätter vi tillsammans även om John förbereder detta, båda deltar i organisations-

sekreterare och föredragande på mina områden.”

(Kerstin) Denna successiva uppdelning har bland annat medfört att de inte

har lika god kunskap om vad den andre gör som de hade förut:

”Vi var mer tillsammans från början, och nu har vi tydligare uppdrag var för sig. Vi berättar för varandra,

men vi behöver inte ha samråd om allting. Jag tycker att det mest är positivt eftersom det ger oss lite lugn, vi är tryggare i våra roller. När vi behöver varandra finns vi, men vi sitter dock inte i knäna på varandra. Lite så kändes det i början, hela havet stormar, a ndra mot oss, av och till. Vi behövs inte på samma sätt nu heller, det är inte en sammanblandning av oss, vilket underlättar. Fortfarande tror dock människor att det de sagt till John vet jag också om, för så var det i början. Vi pendlade ju också till Sandviken, så vi hade någon timme dit och hem

i bilen som vi använde för att tanka över information. Det blir lite komiskt bara ibland nu när vi upptäcker att

vi inte vet.” (Kerstin)

”Jag och Kerstin har ett dåligt mönster när det gäller vårt umgänge under dagen. Vi bestämmer att vi skall

träffas, men allting annat kommer emellan och vi går hela tiden om varandra. Det handlar ju egentligen om att prioritera den andra parten, det känns ofta lite förmätet träffas, men allting annat kommer emellan och vi går hela tiden om varandra. Det handlar ju egentligen om att prioritera den andra parten, det känns ofta lite förmätet

pratar vi verksamhet, men inte så mycket ändå.” (John)

I övrigt har de försökt organisera arbetet med skolan så att de lämnar det dagliga arbetet med undervisning och pedagogik till den anställda personalen, och de har sökt sig fram beträffande styrelsens roll. Till att börja med diskuterade man i styrelsen olika pedagogiska frågeställningar rörande kulturprofilen, men gjorde senare bedömningen att detta var något som skolledning och personal klarade av bättre i den dagliga verksamheten. På Kerstins initiativ gjordes styrelsen därför mer affärsmässig, mer inriktad på ekonomi och bokslut. Styrelsen är därmed också en central del i det sociala och professionella nätverk i regionen som Kerstin och John målmedvetet byggt upp under åren för att göra den Söderbaumska skolan till en naturlig och uppskattad del av samhället.