Det konstruerade entreprenörskapet och entreprenören som symbol

10.7 Det konstruerade entreprenörskapet och entreprenören som symbol

En fråga vi flera gånger ställt oss är varför det ständigt blir ett sådant fokus på individuella entreprenörer. Ett sätt att svara på det är naturligtvis att människor i alla tider haft behov av inspirerande hjältesagor, men det är att göra det lite enkelt för sig. Snarare är det så att vi alla – entreprenörer, journalister, läsare, företagare, politiker, byråkrater, forskare – är med och skapar och upprätthåller dessa bilder. Entreprenörerna själva använder forskningen som att skapa mening till det som de gör, konform med teorin för att framstå som entreprenör. Man skapar identitet genom interaktion med teorin och medias bilder av vad som karaktäriserar en entreprenör, och fram växer ”stora berättelser” om t ex Gnosjöandan eller IT-boomen (Pettersson, 2002, Wigren, 2003). Bekräftelser på ett gott arbete är vad vi alla behöver och det är också tydligt att många människor som varit med att skapa entreprenöriella handlingar gärna beskriver detta som sitt eget verk. Sättet att beskriva sin egen verksamhet och sig själv skiljer sig visserligen åt, vilket leder till intressanta skillnader i den officiella beskrivningen av olika företag. Berggren et al (2005) återger i sin studie av lågteknologiska och tjänstebaserade innovationer de officiella historieskrivningarna för tre mycket framgångsrika svenska entreprenöriella företag – EF, Oriflame och Clas Ohlson. EF beskriver sig som framvuxet

i fullständig symbios med grundaren Bertil Hult medan Oriflame (som startades av tre personer) och Clas Ohlson (som utvecklats under flera generationer) beskriver sig som företag som visserligen grundats av individer men sedan vuxit som kollektiva företeelser. Föga förvånande anses Bertil Hult i den i fullständig symbios med grundaren Bertil Hult medan Oriflame (som startades av tre personer) och Clas Ohlson (som utvecklats under flera generationer) beskriver sig som företag som visserligen grundats av individer men sedan vuxit som kollektiva företeelser. Föga förvånande anses Bertil Hult i den

I våra studier har vi primärt mött entreprenörer som inte själva velat driva sitt personliga symbolvärde alltför långt, dvs

de har hellre lyft fram andra människors insatser för att skapa verksamheten och utveckla denna än sina egna. Men denna bild möter motstånd från vår kulturella norm i samhället där vi helst vill se enskilda personers bidrag. När man t ex skall utse pristagare m m väljer man i många fall helst personer som kan identifieras med egenskaper och personlighet. Ett entreprenö- riellt arbete som görs i t ex Hultsfred är då svårt att ge till många människor utan man väljer istället ut en identifierbar (läs Putte S) person. Det är viktigt att betona enskilda människors har betydelse, utan dessa blev det ingen verksamhet. Däremot innebär det också att det blir till ett pris att andra aktörer ofta negligeras - vi skapar hjältar istället för mångfald. En möjlig utväg från detta är faktiskt att ge pris till företag/verksamheter så inkluderas de som arbetat med detta. Sammanhanget och känslan torde också bli starkare bland fler inblandade.

Om vi vänder blicken inåt vår egen verksamhet som forskare så lider vi också av liknande föreställningar, enskilda forskare höjs till skyarna, vi har ett antal s k hjältar som producerat närmast obegripliga mängder av intressanta forskningsbidrag. Men vi glömmer ofta bort att även om man ensam står för en artikel (vilket blir mer och mer ovanligt) är idéerna inget som man ensam står för. Innan artikeln är klar har den granskats på Om vi vänder blicken inåt vår egen verksamhet som forskare så lider vi också av liknande föreställningar, enskilda forskare höjs till skyarna, vi har ett antal s k hjältar som producerat närmast obegripliga mängder av intressanta forskningsbidrag. Men vi glömmer ofta bort att även om man ensam står för en artikel (vilket blir mer och mer ovanligt) är idéerna inget som man ensam står för. Innan artikeln är klar har den granskats på