Konstruktion av grundare och frontpersoner
9.2 Konstruktion av grundare och frontpersoner
Att behålla kontrollen över verksamheten är viktigt för att kunna etablera den på det sätt man tänkt sig. Samtidigt har man i alla tre fallen också sett det som att själva verksamheten är viktigare än dess grundare, och vidtagit olika åtgärder för att skydda verksamheterna mot sig själva som individer. En typ av åtgärder har handlat om ägandet och styrningen; i Hultsfred har man samlat allt ägande i den ideella föreningen RockParty där vem Att behålla kontrollen över verksamheten är viktigt för att kunna etablera den på det sätt man tänkt sig. Samtidigt har man i alla tre fallen också sett det som att själva verksamheten är viktigare än dess grundare, och vidtagit olika åtgärder för att skydda verksamheterna mot sig själva som individer. En typ av åtgärder har handlat om ägandet och styrningen; i Hultsfred har man samlat allt ägande i den ideella föreningen RockParty där vem
Det finns i samtliga fyra fall en förståelse för omvärldens förväntan om en ”entreprenör”, ”grundare” eller ”ledare” som
kan personifiera verksamheten och föra dess talan. Den Söderbaumska skolan är döpt efter Kerstin, som på detta sätt velat sätta sin prägel på skolan, och i Hultsfred så har Putte blivit nationellt uppmärksammad som entreprenör. Man har dock primärt valt att uppträda antingen som ett team eller också så har olika personer inriktat sig på olika delar av omvärlden. I både Söderbaumska och VRG har de bägge ”grundarparen” fått stor uppmärksamhet; John och Kerstin blev ett begrepp i Falun på samma sätt som Louise & Louise blivit det i Stockholms skolvärld. Hultsfred försöker ha olika personer som symboli- serar verksamheten beroende på verksamhet, dels för att man då kan specialisera olika anställda mot olika kontaktytor, dels för att fler då också kan bygga externa nätverk och få återkoppling på organisationens prestationer. Med en rockmetafor talar man i Hultsfred hellre om en ”frontperson” som står längst fram vid scenkanten med bandet bakom sig.
Vem man använder som frontperson kan sägas vara instrumentellt orienterat. Kerstin används i Söderbaumska (VD), Putte i Hultsfred (VD för RockCity) och rektorerna i VRG när det gäller den löpande verksamheten. Det skulle naturligtvis kunna vara så att Louise och Louise var med på informations- möten osv men de väljer att låta rektorerna och annan personal sköta detta. I Hultsfred var argumenten att Putte hade utvecklats som den mest mediale i teamet, medan Kerstin Söderbaum (på Johns initiativ) stod för den pedagogiska visionen i skolan och därmed skulle vara den som fördes fram som frontfigur. Vad som är intressant är att samtliga för fram enstaka personer som frontfigurer vilket visar på entreprenörskapsnormens genom- slagskraft.
I fallet med Improvisationsteatern är detta inte lika tydligt eftersom uppmärksamhet kring individer teatervärlden i regel snarare fokuseras på kända skådespelare än på kända teaterdi- rektörer. Man har inte sett något behov av en synlig företrädare, annat än för verksamheten gentemot företagen där såväl Niklas och olika tillfälliga producenter och VD:ar presenterats som kontaktpersoner. Den interna diskussionen har här förts i termer av att samtliga delägare måste arbeta mer med teaterns externa profilering, snarare än att det skulle vara önskvärt att skapa en individ som kunde symbolisera organisationen.