Orten Hultsfred och Föreningen Rockparty
7.1 Orten Hultsfred och Föreningen Rockparty
De drivande gestalterna bakom Föreningen Rockparty är alla födda i slutet av 50-talet eller första halvan av 60-talet. De som växte upp i Hultsfred berättar om en ganska traditionell och sömnig industriort, där nästan varje familj på något sätt var beroende av Hultsfredshus som på den tiden var ett fristående företag med över 1 000 anställda. Förutom Hultsfredshus fanns inom kommunen andra stora industriarbetsplatser som VARTA Batterifabrik och MoDo:s pappersbruk. Det innebar att livet på många sätt var utstakat för ungdomarna i Hultsfred:
”När man gick i skolan var det bara en tidsfråga om när man skulle sluta och vilken fabrik man skulle börja på.
Det var bara att gå dit och säga att man var Bertils son, så fick man jobb.” (Putte S)
Fritiden på orten ägnades åt föreningsliv, framför allt med koppling till idrott. Till den lokala kulturen hörde också en tradition av folkparker och våldsamma fester. Även om detta påverkades en del av uppstarten av en lokal gymnasieskola och det åtföljande inflödet av akademiskt utbildade lärare, så upplevdes utbudet ändå som ganska smalt av dem som inte var idrottsintresserade. Under punkvågen i 70-talets slut var Putte och flera andra engagerade i elevrådet på skolan för att organisera skoldanser, och märkte att det fanns grogrund för ett musikintresse:
”De flesta av oss spelade i band och vi gjorde också lokalbandsgalor. Jag var konferencier och så. Men i
skolans regi fick vi inte hålla på med det där så länge, det blev lite för stökigt. Speciellt dom gångerna vi inte hade några band, då blev det riktiga fylleslag. Det är lustigt, nu för tiden talar man om hur hemskt det är, men då var det mycket värre. Rektorn hade rådslag med oss elever om hur man skulle stävja detta, och då började vi göra annorlunda fester, med musik. Och sen så skulle vi ju sluta skolan, så då var det ju ingen idé att fortsätta ordna fester för eleverna. Och då bildade vi Föreningen
Rockparty. Den sextonde december 1981.” (Putte S)
De drivande personerna i styrelsen var vid denna tid ordföranden Håkan Waxegård och Per Alexandersson, och bland de övriga märktes bland annat Putte Svensson och Tony
Frost. Den huvudsakliga tanken bakom föreningen var att man skulle kunna vara kvar i Hultsfred och ändå få gå och se sina favoritband spela live, och man började omedelbart ringa runt till intressanta band och boka spelningar. Det visade sig att Hultsfreds geografiska läge mitt emellan Malmö och Stockholm var en klar fördel, eftersom många band föredrog att åka 30 mil per dag och få in två spelningar framför att åka 60 mil direkt och göra en spelning sent på kvällen. Vid sidan av det rena musikintresset fanns också en känsla av att man ville göra det attraktivt att bo kvar i Hultsfred; vid denna tid var det många, inte minst unga kvinnor, som såg en flytt till Stockholm som det enda alternativet. De aktiva i föreningen gick omväxlande på arbetslöshetsunderstöd eller beredskapsarbeten, och försökte få så mycket tid över som möjligt för att ägna sig åt sitt verkliga intresse – rockmusiken.
1983 tog föreningen över Folkets Park från kommunen för ett nollarrende; den var nedgången och illa skött, och kommunen tyckte att det var bra att den användes. Samma sommar höll man en fredsfestival där i samverkan med det övriga föreningslivet i Hultsfred, dit man bjöd in band, demonstrerade och höll tal. Fredsfestivalen kom att arrangeras i ytterligare två år, och nu hade även Patrik Axelsson och Gunnar Lagerman tillkommit som drivande krafter i föreningen. Lagerman tog hand om artistbokningarna och blev föreningens förste anställde. Samtidigt som man var nöjda med att ha kunnat arrangera en serie lyckade festivaler, så tyckte man att det blivit alldeles för tungrott med en mängd olika huvudmän som skulle vara med och fatta beslut. Inför sommaren 1986 sade man därför att man nu ville arrangera en rockfestival på egen hand, men att
de som var intresserade av att vara med kunde höra av sig.